Pest eller kolera
Måndag. Igen. Det känns som om det nästan jämt är måndag. Man sitter och tänker tillbaka på helgen och önskar att den hade vart några dagar längre, samtidigt som man börjar att planera inför nästa helg. Räknar ner. Och sen fasar man lite över allt man måste, verkligen måste hinna göra denna veckan. Alltså är allt precis som vanligt. vilket iofs är lite skönt ,att allting alltid är som vanligt. Det ger ju onekligen en viss trygghet. Den inträffar något som hör att allt inte är som vanligt längre och hela ens tillvaro vänds uppochner. Helt plötsligt har mnai nte längre den vanliga, trygga vardagen. Utan något nytt, ovant. Men det nya, ovana blir ju också till en vana efter ett tag. Och då är det inte otryggt längre, utan samma gamla trygghet, att ha en viss sak invand.
Satt och funderade när jag åkte hem från från skolan i fredags. Tänkte tillbaka på för några månader sen, när jag hade jobbat extra en fredagkväll och satt i bilen påväg hem. I diket några kilometer hemifrån står en bil. Det hade nog hänt ganska nyss för jag är osäker på om det var någon bil som hade stannat eller om de var ensamma där. För det var flera personer. Ändå, även omd e säkert behövde hjälp så stannade jag inte.
Varför? Jo, för att jag inte vågade. Inte när jag var ensam i bilen. Anledningen till att jag inte stannade var att jag helt enkelt inte vågade. Tanken " men vet ju aldrig" flög igenom huvudet på mej. Är det rätt? Gjorde jag rätt eller fel som inte stannade? Jag vet faktiskt inte vilket det är. På ett sätt är det fel, egoistiskt, att jag ine stannande när någon behövde hjälp. Samtidigt är man ju sig själv närmast. Även om jag hade kunnat hjälpa dem så kanske jag själv råkat ut för något. Vilket är då bäst? Är lite pest eller kolera över det hela.
Sånt är svårt. Tror faktiskt, för att vara helt ärlig, att det ska mycket till för att jag ska stanna om jag ser något som hänt när jag är ensam i bilen. Men det är inte rätt. Det är något som är fel i dagens samhälle isåfall. Att inte våga hjälpa en medmännska för att man inte kan lita helt på någon. För att man själbv ska vara rädd att råka ut för något.
Eller är det bara jag som är nojig?
Kommentarer mottages tacksamt på ovanstående. Vad tycker du som läser?
Satt och funderade när jag åkte hem från från skolan i fredags. Tänkte tillbaka på för några månader sen, när jag hade jobbat extra en fredagkväll och satt i bilen påväg hem. I diket några kilometer hemifrån står en bil. Det hade nog hänt ganska nyss för jag är osäker på om det var någon bil som hade stannat eller om de var ensamma där. För det var flera personer. Ändå, även omd e säkert behövde hjälp så stannade jag inte.
Varför? Jo, för att jag inte vågade. Inte när jag var ensam i bilen. Anledningen till att jag inte stannade var att jag helt enkelt inte vågade. Tanken " men vet ju aldrig" flög igenom huvudet på mej. Är det rätt? Gjorde jag rätt eller fel som inte stannade? Jag vet faktiskt inte vilket det är. På ett sätt är det fel, egoistiskt, att jag ine stannande när någon behövde hjälp. Samtidigt är man ju sig själv närmast. Även om jag hade kunnat hjälpa dem så kanske jag själv råkat ut för något. Vilket är då bäst? Är lite pest eller kolera över det hela.
Sånt är svårt. Tror faktiskt, för att vara helt ärlig, att det ska mycket till för att jag ska stanna om jag ser något som hänt när jag är ensam i bilen. Men det är inte rätt. Det är något som är fel i dagens samhälle isåfall. Att inte våga hjälpa en medmännska för att man inte kan lita helt på någon. För att man själbv ska vara rädd att råka ut för något.
Eller är det bara jag som är nojig?
Kommentarer mottages tacksamt på ovanstående. Vad tycker du som läser?
Kommentarer
Postat av: Rozn
Vet precis hur du tänkte.. Känner igen mig. Varför ska det vara så? Framför allt i sverige så tror jag att man är lite av den kulturen.. Att man inte ska hjälpa andra.. Finns mkt bättre av den varan tex nere i Spanien, där man är extremt trevliga o hjälpsamma. Det tycker jag att vi ska ändra på from nu !!!
Trackback
