Frida

I ELLE nr 5/06 finns följande artikel: ”Bevare oss för bimbofeminismen”. I grova drag handlar den om man inte kan vara en riktig feminist om man har minikjol, silikonbröst eller rakar musen. Då är man istället styrd av männen och objektifierad. Självklart har man inte heller gjort något av egen vilja utan blivit tvingad till det.

När jag läser artikeln undrar jag om det verkligen är så. Kan man inte vara feminist om man vill framhäva sin kvinnlighet? För det är vad det handlar om, att framhäva kvinnligheten. Hur i hela fridens namn kan det anses vara fult? För mig är det mer feministiskt att vara stolt över sin kropp och vilja visa upp den, än att gömma den i killkläder och ha orakade armhålor.

Bimbofeminismen skapades med Spice Girls och den våg av tjejband som har växt fram efter dem. Men på Spice Girls-tiden var bimbofeminism det samma som Girl Power. Det låter betydligt mycket bättre än bimbofeminism som har en väldigt negativ ton. Anledningen till att det kallas för det tror jag beror på att Spice Girls, och det nya Spice Girls, Pussycat Dolls, tar för sig och vågar ta plats. Det anses inte rätt, inte ens av ”riktiga” feminister. Eller så handlar det helt enkelt om att de som anser sig vara riktiga feminister är avundsjuka på bimbofeministerna. De har lyckats åstadkomma mer debatt och reaktioner än vad de gjort sen 1920-talet när den kvinnliga rösträtten kom.  

En annan sak är det med silikonbröst. Många hävdar att det är männens och porrens förtjänst De hävdar även att man inte kan bli lycklig av att operera sig. Men hur kan folk tala som om de vet hur alla är, mår och reagerar på olika saker. Det finns de som blir mycket lyckligare av ett par silikonisar än vad de var innan. Så kan e inte få vara det då? Utan att folk ska lägga sig i?

Nä, hatten av för bimbofeminism, alla är lika mycket värda oavsett antal operationer eller klädval.