Frida

Jag blir så deprimerande när elsk är iväg ett par dagar som nu. Jag orkar verkligen inte göra mat, eftersom jag tycker att det är sjukt trist att göra mat till mig enbart, jag gör inte iornding mig och jag diskar inte. På gränsen till patetisk. Men snart ska jag ta tag i mig själv så att jag får diskat och städat innan ikväll. Det är ju alltid något. Däremot tycker jag att det känns som en evighet kvar till klockan blir sju men ajg antar att får jag väl börjat kommer jag att vara stessad det sista i vilket fall.

Har precis pratat en timma med mamma dessutom. De kämpar på med son GI-mat och jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra får dem och att  de orkar hålla ut även om de inte går tre kilo i veckan. Dessutom blir jag själv väldigt pepp på att försöka igen. Förhoppningsvis lärde jag mig av mina misstag senast och vet därför vad jag ska göra och inte göra. Jag är så less på min kropp som bara växer och växer just nu och vill verkligen inte se ut sån här. Uppenbarligen behöver jag något mer än träning.

So long