Frida

Jag kan inte hjälpa det, men sedan Katrin Zyto...nånting gick ut med att hon jäste har jag följt hennes blogg slaviskt. Jag älskar hennes inställning till det hela och det känns extremt uppfriskande. Så skönt att någon kan/vågar säga saker som förmodligen alla tänker nån gång. Jag vet ju inte om det är så eftersom jag själv aldrig varit i den situationen, men ändå. Nog måste dessa tankarna finns, välle? Typ som detta: 

 Vi fick bekräftat att jag är gravid och vi fick se det lilla hjärtat i min mage som slår fort fort fort. Bingo filmade och skuttade av lycka, jag var inte alls lika road. Jag sa till sköterskan att jag tycker att det är äckligt och obehagligt att det ligger något genomskinligt i min mage med hjärtslag och hon sa att jag inte får säga så högt. ”Man säger inge så”, sa hon. Hon känner tydligen inte mig. Jag säger exakt så. ”Det är något fantastiskt som sker i din kropp”, sa hon. Det känns inte alls fantastiskt. Det känns äckligt och skrämmande och obehagligt. Inte alls kul på något sätt. (Härifrån kommer citatet!)

Det är så skönt att slippa allt det där "åh-jag-har-mått-illa-och-spytt-i-2-veckor-men-det-är-så-mysigt!"- puttenuttiga! Äntligen en "mamma"bloggare jag också kan identifiera mig med!